s. 222:

"Efter att ha farit igenom den prakfulla Maansfjorden och sett några hafsgröna isberg närmade vi oss Tromsöe, Finnmarkens hufvudstad. Den är en stad med nära 3.ooo invånara på en liten ö i passet mellan Qvalö och fastlandet. Det var just midnatt, då vi kastade ankar, men fastän solen var undanskymd genom en kedja af snöberg i norr, så hade vi ändok nästan fullkomligt dagsljus. Jag började genast afteckna hamnen med dess flotta af kustfartyg. Äfven några ryska skepp från Archangel och en norsk kutter om sex kanoner lågo framför staden för ankar. Vår franske passagerare roade seg deråt att jag började en teckning vid solens nedgång och hade den färdig vid dess uppgång, samt begaf sig derpå ut till en morgonutflygt i bergen. Båtar omsvärmade nu ångfartyget, kolpråmarne lade till, vårt mannskap började arbeta, och då solskifvan före kl 1 åter blev synlig, hade en ny dag återigen uppgått. Natten hade hemmelighetsfullt försvunnit, ingen kunde säga hur.